White Cheremosch River, Ukraine
(Photos: © Johnny Jensen)
 

Du kan sponsra denna sida med din logo + länk.

Donaulax
Bilder
Common names

Ordning gädd- och laxfiskar m fl
Salmoniformes
En heterogen grupp av fiskar bestående av 15 familjer, 90 släkten och 320 arter. I Europa endast 5 familjer, varav, 1 är inplanterad.

Familj laxfiskar
Salmonidae
Kraftigt byggda fiskar med avlång, spolformad kropp. Ett gemensamt drag för alla familjens arter är en liten fettfena (ett hudveck utan fenstrålar) på bakryggen. Alla arter är antingen anadroma eller helt sötvattenlevande.
Familjens systematik är invecklad och har varit föremål för många undersökningar. Lokala varianter utbildas snabbt. Förmodligen finns flera biologiska arter än som f n är kända. Laxfiskarna har exempelvis under sin utveckling genomgått upprepade kromosonfördubblingar. Arterna finns huvudsakligen i tidigare nedisade områden på den norra hemisfären. Landisarnas fram- och tillbakaryckningar har ytterligare komplicerat evolutionsförloppet. Det är kanske omöjligt att för laxfiskarna åstadkomma en fylogenetiskt korrekt systematik.
Familjen omfattar 10 släkten och ca 68 arter, med utbredning i Europa, Asien, Afrika och Nordamerika. Inplanteringar har företagits i Sydamerika och Australien samt dessutom i stora delar av Afrika och Asien utanför det spontana förekomstområdet. I Europa finns 9 släkten och förmodligen ca 15 arter, men 8 är inplanterade.

Kännetecken: En typisk laxfisk ehuru långsträcktare och mer strömlinjeformad än övriga europeiska laxfiskar. Det avlånga huvudet är proportionellt större hos nämnda fiskar, likaså fettfenan. Färgen liknar blanklaxens, men ryggen är i regel något mörkare med en gråblå eller gröngrå eller brunviolett ton. Sidorna är ljusa och kan visa en rödaktig lyster som blir mer markerad hos äldre exemplar. Den i regel silvervita buken kan på vissa individ ha en gulaktig anstrykning. De svarta prickarna är flera och mindre än hos laxen men har f ö ungefär likartad spridning. I lekdräkt mörknar färgen, framför allt det röda på hanens sidor, och hanens underkäke växer ut i en krok. Hanen har under lektiden vårtliknande hudutskott. Denna art kan bli över 2 m och väga upp till 60 kg men är vanligtvis avsevärt mindre.

Utbredning: Donaulaxens hemland är Mellaneuropa, där den lever i Donaus vattensystem. Numera är den genom vattenföroreningar försvunnen från själva Donau och många andra floder samt har mångenstädes inom sitt forna utbredningsområde blivit en sällsynthet. Den finns nu huvudsakligen i Karpaterna och Alperna samt Jugoslaviens bergsfloder, vilket betyder att den förutom i nämnda land också förekommer i Rumänien, Ryssland, Tjeckoslovakien, Österrike och Tyskland. På senare tid har arten inplanterats i andra länder, t ex Schweiz, Frankrike, Belgien, Polen, Sverige, England, Spanien och Marocko, men detta har inte alltid lyckats.

Förekomst i Sverige: Donaulaxen inplanterades 1964 på några platser i Sverige. 1963 importerades rom från Jugoslavien med resultat att ettåriga donaulaxar i maj påföljande år kunde utsättas i Rexforsån vid övre delen av Harmångersån, Hälsingland, och i Hammarforsens magasin i Indalsälven, Jämtland. Det är ovisst om arten finns kvar.

Miljö flyttning och vanor: Donaulaxen är en flodfisk, som i mindre sällskap eller ensam uppehåller sig stationärt i kalla djuppartier, lugnvatten och strandhöljor. I sjöar uppträder den endast tillfälligt i närheten av flodmynningar. Till skillnad från andra laxfiskar företar donaulaxen inte några längre vandringar och har inte levnadsstadier i sjöar och hav. Möjligen är detta en sen anpassning till de speciella förhållandena i Donaubäckenet. I en del områden företar den kortare lekvandringar. (Se under Fortplantning.)

Föda: I ungdomsåren livnär sig donaulaxen av smådjur som kräftdjur, insektslarver och fiskyngel, senare övergår den till fiskföda, varvid den huvudsakligen äter noskarp (Chondrostoma nasus), en mörtfisk. Den tar också groddjur.

Fortplantning och tillväxt: Donaulaxen blir könsmogen vid 3-4 års ålder, 65-70 cm längd och 2,5-3,5 kg vikt. Vid snösmältningen på våren vandrar donaulaxen upp i mindre bifloder, vilket kan betyda en färd på upp till 5 km. Leken äger rum i mars-april på grunda (30-70 cm), grusiga bottnar i strömmande vatten. De aggressiva hanarna kämpar om och försvarar revir. Lekgropar grävs av honan, som portionsvis lägger 5,000-15,000 ägg, vilka vid en temperatur av 10°C kläcks efter 30 dygn. Efter ytterligare 15 dygn har gulesäckarnas innehåll förbrukats och ynglen börjar att aktivt ta föda.
Tillväxten är snabb. Vid 1 års ålder är de 15-20 cm och väger 75-100 g, vid 2 år 40-45 cm resp 0,5-0,7 kg, vid 3 år 45-55 cm resp 1-1,5 kg, vid 4 år 55-65 cm resp 2-2,5 kg och vid 5 år 70-75 cm resp 3-3,7 kg. För ett i Spanien inplanterat bestånd var tillväxten snabbare: vid 4 år 6,1 kg, 5 år 9 kg, 6 år 10,5 kg och 7 år 11,9 kg. Arten växer hela livet.

Status: Utrotningshotad. Orsakerna är överfiske sedan århundraden, föroreningar, flodregleringar, eutrofiering och andra miljöförändringar.

Annat namn: Huchen.