Skyggfisk
Se Bilder
Se videoklipp 1. Se videoklipp 2. Se videoklipp 3.
Common names

Du kan sponsra denna sida med din logo + länk.

Ordning abborrartade fiskar
Perciformes
En morfologiskt och även ekologiskt heterogen grupp fiskar. Några oftast gemensamma karaktärer för ordningens arter är taggiga fenstrålar, 2 ryggfenor, saknar fettfena, har simblåsa, stjärtens fenstrålar aldrig flera än 17 men oftast färre.
Denna ordning är den artrikaste bland alla vertebrater. Den omfattar 150 familjer, ca 1.367 släkten och ca 7.791 arter. Av de många familjerna är smörbultarna (Gobiidae) artrikast med minst 1.500 arter, följd av munruvare (Cichlidae) med 680 arter och läppfiskar (Labridae) med 500 arter.
Ca 3/4 av ordningens arter lever utefter tempererade och tropiska havskuster. De övriga är oceaniska eller levande i sötvatten.

Familj slemfiskar
Blenniidae
Fiskar med naken, slemmig hud, avlång kroppsform och kraftigt, trubbigt huvud med hos flertalet arter miniatyrbusklika hudflikar på hjässans framdel. Bukfenorna är placerade längre fram än bröstfenorna. Analfenans främre del har 2 taggstrålar (varav den ena är osynlig hos honor). 1 ryggfena, som täcker nästan hela ryggen och vars främre del består av 3-17 taggstrålar. Familjen är uppdelad på 53 släkten med ca 301 arter, av vilka flertalet är marina med förekomst i tropikerna. Några arter lever i bräck- och sötvatten. I europeiska vatten 2 släkten och 18 arter. I Norden 1 art.

Kännetecken: Varierar mycket i färg, alltefter miljöns beskaffenhet. Arten har slät fjällös hud. Ett gott märke är en inbuktning i mitten på den långa och relativt höga ryggfenan, vars främre del är taggstrålig och bakre mjukstrålig. Längd upp till 18 cm.

Utbredning: Söderut i Europa längs hela Atlantkusten till Gibraltar. I Medelhavet endast funnen vid 2 tillfällen i södra Spanien (Torremolinos) och Balearerna. Utmed Afrikas västkust till Marocko. Madeira. Årsviss i Norge.

Miljö och vanor: Arten lever enstaka i tång- och tidvattenszonen på klippiga bottnar nära stranden och ned till ca 30 m djup, och har 1 gång (Stavanger) gått upp i sötvatten, förmodligen vid ebb, samt flera gånger i bräckvatten (Belgien). den håller framförallt till i vattenfyllda klipphåligheter, som periodvis isoleras av tidvattnet. Skyggfisken ockuperar också sandiga eller dyiga vattensamlingar om där finns stenar, trävirke eller metallföremål, på vilka alger kan växa. Den gömmer sig ofta under stenar. Den skiftar ofta färg utan synbar orsak och kan under någon stund krypa upp på stenar ovanför vattnet, åtminstone har den gjort så i akvarier. Den urskiljer med synen olika färger.

Flyttning: Om vintern försvinner skyggfisken från nordliga stränder, men vart eller hur djupt är ännu okänt.

Föda: Små bottendjur som maskar, blöt- och kräftdjur.

Fortplantning: Leken sker i juni, vid södra Europa redan i maj, och kan fortsätta in i juli. Härunder mörknar hanens färg kraftigt till nästan sotsvart, medan läpparna är nästan vita. Äggen klistras av olika honor i rader på undersidan av stenar eller i taket av håligheter vid tidvattnets ebbgräns, hanen leker alltså med flera honor. Han vaktar äggen och "luftar" dem genom att vifta fram vatten med bröstfenorna tills kläckningen sker efter 6-8 veckor. Larverna är pelagiska. Efter 1 år är skyggfisken 8 cm, efter 2 år 10,5 cm, 3 år 12 cm, 4 år 13,2 cm och 5 år 14,4 cm.

Livslängd: Minst 10 år.