Småtunga
Se Bilder
Common names

Du kan sponsra denna sida med din logo + länk.

Ordning plattfiskar (eller flatfiskar)
Pleuronectiformes
Alla färdigomvandlade plattfiskar har kroppen tillplattad från sidorna. ynglen har däremot sedvanlig symmetrisk fiskkroppsform med ögonen sittande på varje sida av huvudet. Larverna simmar i "upprätt" ställning. Under de 2 första levnadsmånaderna efter kläckningen vandrar det ena ögat genom huvudet eller längs dess utsida över till andra sidan. Den gamla fisken har således ögonparet sittande på ena sidan. Samtidigt vrids huvudet så att dess "översida" kommer på ena kroppssidan. Denna komplicerade förändring innebär en nästan total modifiering av skallben, nerver och muskler. Ögonsidan blir mörkpigmenterad och något konvex, blindsidan blir däremot vit eller ljust opigmenterad och platt. Det är i detta slutstadium av förvandlingen som bottnarna uppsöks och fisken börjar simma på sidan. De mjukstrålade rygg- och analfenorna är oftast långa och sträcker sig utmed hela kroppskanterna. Hos många arter en tagg framför analfenan. De omvandlade fiskarna saknar nästan alltid simblåsa.
Ordningen omfattar 6 familjer, ca 117 släkten och ca 538 arter.

Familj tungor
Soleidae
Fiskar med ovalt långsträckt kropp. Högersidan är ögonsida. Nosen är bred och rund samt skjuter ut framför den lilla munnen med överbett. Endast tänder på blindsidans käkhalvor. Fjällen är sträva . 31 släkten med ca 117 arter finns i tropiska och tempererade hav. Några arter lever i sötvatten. I Europa 7 släkten och 13 arter. I Norden 2 resp 2.

Kännetecken: Skiljs från tungan på den ljusare, sandlika färgen, som kan variera i nyans och de förkrympta bröstfenorna, varav den på blindsidan endast består av 1 lång och 2 korta strålar samt att rygg- och analfenorna utmärks av att var 6:e eller 7:e stråle är mörkbrun och kontrasterande mot de övriga beigegula strålarna. Högersidan är ögonsida. Längd upp till 13 cm.

Utbredning: Söderut i Europa längs hela Atlantkusten och Medelhavet samt sydvästra Svarta havet. Utmed Afrikas västkust till södra Angola. Anträffad vid Norge (1 fynd 1875).

Förekomst i Sverige: Småtungan finns i Skagerack, där den ibland går in i Gullmaren, och i Kattegatt.

Miljö och vanor: Sand- och dybottnar nära kuster på 5-20 m djup men går säsongsvis ned till ca 250 m, ibland så djupt som ca 460 m. Levnadssättet är så långt känt detsamma som tungans men artens biologi är ofullständigt känd.

Föda: Kräftdjur, maskar, blötdjur och fiskyngel.

Fortplantning och tillväxt: Småtungans hanar blir könsmogna vid 6-7 cm längd, honorna vid 7-8 cm, ibland först vid 10 cm längd. Leken äger rum från april till aug. i Medelhavet vissa år redan i mars. Äggen är pelagiska, mäter 1 mm och kläcks efter 5-6 dygn, då larven är 2 mm. Den lever i det fria vattenskiktet, tills den vid 9-20 mm längd övergår till bottenliv.